Ja jisses vilket liv det blev för oss då, Madonna började löpa, Eddie klarade första 10 dagarna riktigt bra = helt över förväntan o mycket bättre än förra gången då han totalt matvägrade o blev ett benrangel.
Vi firade lilla julafton med tjejkusinerna (liiite sent men men) o hade sååå himla kul. De hittade Jonnas gamla dansdräkter o vad kan vara mer underbart för tjejer i den åldern?? Det var ren njutning att se dem o inte ens julklapparna blev så himla viktiga längre 
Nästan hela tjejgänget i en gruppformation (inklusive farmor)
Eddie var först över helgen hos Anna o Hera, TACK BÄSTA NI för det!!! 
o sen följde han med farfar o farmor hem på söndagen.
Madonna kom på att det här med träning var rätt onödigt när inte Eddie var hemma o man behövde konkurrera om mattens uppmärksamhet 
eller nåt så jaaaa hennes engagemang i vårt Freestyleprogram var väl ....sådär.... 
o jag tappade helt lusten för hundträning....
Märkligt vad Eddie betyder för både mig o Madonna,
tänk att vi behövde den här erfarenheten för att förstå det fullt ut 
Eddie hade det toppen hos farmor o farfar o han fick t o m gå med "farfars gubbar" en dag men däremot hade han ingen matlust hos dem vilket vi trodde kanske berodde på att han inte hade nån konkurrens om maten o vi minns ju när Nisse dog hur Eddie inte åt ordentligt på ca 6 mån innan Madonna flyttade in o från den kvällen hon kom så åt han som "vanligt" igen...
Men inte hjälpte det att han kom hem när löpet var över inte, han tittar i matskålen o ser ut som han ska kräkas , när man trugar tar han nån kula o tuggar o tuggar o ser ut som det är det absolut värsta han haft i munnen nånsin o han verkar inte ens ha några tänder att tugga med.
Däremot går det utmärkt att ta med matkulorna ut i fickan o köra lite träning på gräsmattan eller faktiskt t o m inne o TÄNK...då tycker Eddie att de helt plötsligt smakar annorlunda = BÄTTRE o går utmärkt att tugga... fast lite tidsödande är det för matten o särskilt som man har Madonna o Tusse som försöker stjäla till sig alla kulor som möjligtvis finns att stjäla....
Sista träningspasset innan Eddie kom hem följde Jonna med mig ut till KSK (idrottsplatsen i Kvicksund) o skulle filma när vi tränade freestyle o körde igenom hela programmet. Vi värmde upp o körde igång o .............. hon såg ut som hon sålt smöret o totalt tappat pengarna, gick sakta sakta o hängde med huvudet oavsett vilket godis jag erbjöd eller vilken leksak jag försökte med... jovisst det ser ju charmigt ut på en Freestyletävling ... eller NOT...
Jonna som skulle filma sa.. "men mamma hon ser inte riktigt glad ut" ... BRA att hon sa det för annars kanske jag missat det helt . Avslutade med det bästa jag kunde komma på o det var blöt kattmat i båda händerna (får hon myyyycket sällan o brukar vara en superhit) o gav henne mest hela tiden o jo då gjorde hon övningarna även om hon inte ens då såg särskilt glad ut 
Härligt att känna så här när det är 2 veckor kvar till premiärtävling... men än är det tid att stryka sig förståss 
När Eddie kom hem på kvällen så ville han TRÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNA vad som helst o hela tiden o jag blev förståss lite glad av hans intresse o engagemang efter Madonnas beteende o vi tränade o tränade här inomhus o TÄNKA SIG... då kom den lilla damen o undrade snällt om inte hon också kunde få göra något??????????????????????? 
Även hon behövde alltså lite konkurrens för att anstränga sig.... tänk vad man lär sig som hundtränare VARJE DAG o hela tiden... o då slog mig tanken att tänk om hon varit ensamhund... hur hade hon egentligen varit då??????????
När vi åker iväg själva hon o jag på träningar o tävlingar så är ju inte Eddie med men förståss så finns konkurrensen där ändå på ett sätt eftersom hon ofta får köra o sen vänta på sin tur (ofta i bilen eller i kompostbur) alt uppbunden så det är alltså troligen vad som krävs för att hon ska tagga upp sig o KÖRA JÄRNET när det väl blir hennes tur.
Igår på lunchen efter rastningen fick de köra igenom sina program båda två en i taget ute på gräsmattan till musik o faktiskt att det kändes som vi kanske ändå har ett program på G även för lilla damen. Mitt största problem just nu är att jag skulle behöva få henne att köra igenom med fullt ös hela programmet för att se vart det ser "sämst" ut o kanske förenkla lite där, programmet är lite väl komplext tror jag men eftersom jag inte lyckats få henne att köra med entusiasm igenom o få det filmat så vet jag inte vart jag ska ändra... men men kanske vi får till det i helgen...hoppas!!!!!!!
Vad vi inte vilat med är fysisk träning, Madonna o jag har joggat på o jag har kört hårt på gymmet så inget ont som inte har något gott med sig, vila på en slags träning gav mer tid för en annan
Hoppas vi kan komma tillbaka nu till vårt träningsprogram (hundträningen) eftersom det nu bara är 1,5 vecka till tävling i Bollnäs...hua vad det känns pirrigt o näst intill korkat med tanke på vår status... Lite BRA att Eddie får starta först (HtM går före FS) tror jag behöver det för att ens "våga" starta lilla damen...
Han kan ju flippa ur han också men han KAN i alla fall sitt program OM han har en bra dag, det är ju MYCKET mer tveksamt ifall man kan säga om Madonna... men men tävlingsträning är också nyttigt eller hur var det
Vi fortsätter "truga" i herr Eddie sin mat, han skulle ju behöva liiiite mer av hela sig inför utställningen vi anmält till i mitten av feb (visserligen inoff men ändå inte kul att ställa ut ett benrangel bland alla fluffiga utställningshanar). Har börjat så smått träna in lite teknik för skiften i fjärren inför klass II (o det är ju oceaner av tid eftersom vi inte ska starta i den förrän mitten av feb o kanske Madonna får lust att göra sina små konster kommande vecka...kanske kanske... o hon har även nött lite sidotecken åt höööööger, sakta men säkert har vi börjat ta oss in i jaktdirigeringens värld. Mycket vi ska hinna nu, hon ska ju faktiskt också tävla lydnad i mitten av feb (klass I) är det tänkt o hon klarar det mesta skapligt ... ja just ja de har ännu inte tagit bort det attans fotgåendet som moment...synd... men ibland är hon i alla fall i närheten av mig när vi går framåt
Tänk positivt så blir det som man tänker ... eller hur var det jag brukar säga till alla andra????
TUSEN TACK ANNA & HERA o FRAMFÖR ALLT FARFAR & FARMOR FÖR ALL HJÄLP UNDER LÖPET!!!!!!!!
(o så hoppas jag det dröjer läääänge till nästa löp för det här var inte uppiggande alls för varken träning o humör)
2012-01-18 20:29 | Jul, Kusiner, Löp, Träning