ZETTERLJUNGS lilla hundvärld

Ja vad hände hos oss i februari då?

Det var rejäl vinter, ofta rätt kallt men också många soliga fina dagar.

Vi firade Eves och min födelsedag tillsammans med släkten i Degerfors, en trevlig lunch på Degernäs Herrgård.

Eddie gjorde klart sina Cartropheninjektioner och efter en månad ska vi se om vi kan dra ner lite på hans medicin. Det är också grabben som verkligen älskar sol, så snart han hittade några stackars vårsolstrålar in genom fönstret placerade han sig såklart preciiiis där 

Eve lånade mina längdskidor och skidkläder och satte fart med träningen till Stafettvasan, som hon råkat lova bort sig på redan när hon var på anställningsintervju för nya jobbet. Tur ändå att det kom snö så hon hann med en del träning under februari.

Goldenklubben hade sitt årsmöte i Västmanlandssektionen och där blev Eddie uppvaktad för sitt rallylydnadschampionat som han tog 2017, vilket faktiskt blev hans tredje championat (hade både viltspår och HtM sedan tidigare).

Jag kom igång med några joggingpass o Maya var sjysst o hängde på och en dag tog Maya o jag vägen förbi kompisarna Judith o Soraya och sa hej när vi var ute o joggade. Maya tyckte det var en riktigt dålig idé att springa vidare istället för att gå in o leka med bästisarna 

Maya och jag startade en ny onlinekurs, denna gång i vilthantering. Lite roligt att köra just en sådan kurs via nätet men faktum är att det var bra övningar och tänk som vi kunde börja träna på själva här hemma i lugn och ro. Jag gillar onlinekurser just för att man kör dem lite när det passar en själv men de blir en hjälp att verkligen få till träningen.

Under februari har vi också hunnit med några träningspass på HundArenan, både tillsammans med polarna och faktiskt ett par gånger helt själva. Vardagslyx att ha stora hallen helt för sig själv 

När polarna är med så är det en utmaning att inte få leka o busa med dem, gäller att man har bra utsikt i alla fall när man blir instängd i buren.

Sista helgen i februari var det dags för ny Freestyletävling och inte minst debut i HtM uppe norr om Sala. Det var skoj och i Freestylen blev det lite missförstånd mellan oss och inte helt klockrent som jag ville ha det men men det räckte i alla fall till uppflyttningspoäng. I Heelworken däremot gick det jättebra, en miss i början pga att jag inte riktigt hörde skiftningen i musiken (ljudet var lite lågt när vi startade allra längst bort på planen) så jag blev försenad i att ge henne kommando till bytet men vi löste det och framför allt var känslan genom hela programmet riktigt härlig. Det kändes så bra att vi fick till en så fin debut i just HtM, grenen som ligger mig så varmt om hjärtat. Maya fick förutom uppflyttningspoäng dessutom en 2:a plats på tävlingen.

Film från HtM debuten

Efter tävlingen i Sala blev det bråttom hem för den kvällen hade Jonna och jag bokat in mamma-dotter mys med Ann o Matilda, en supermysig kväll med god mat o massa prat 

En kort månad men vi hann som vanligt med en hel del ändå. En vintermånad kvar men sedan måste det väl ändå bli vår tänker jag.

Kram o hej!

2018-02-28 18:14 | 0 kommentarer | Apportering, Degerfors, Eddie, Freestyle, HtM, Maya, Minnen, Rallylydnad, Träning, Tävling

Januari

Vi startar året med ögonlysning utan anmärkning för Maya och jag håller en mycket uppskattad tävlingskurs i FS/HtM med Anna Larsson på HundArenan.

Rasmus räddar en gammal tant som ramlat ihop på gatan och får värsta uppmärksamhet i media, modig kille!

Maya debuterar på officiell utställning i Kumla och får ett VG, Rasmus o Marlena är med o tittar på men det var riktigt långtråkigt med utställning tyckte Rasmus som förut mest varit med på Freestyletävlingar.

Vi njuter av att det blir lite snö ute.

I slutet av januari 14,5 månader gammal börjar Maya löpa, hon blir riktigt tonårstrött o sover massor. För övrigt är hon rätt obrydd över det som händer även om vi av praktiska skäl vilar mycket de här veckorna. Eddie bor hos Jonna under höglöpet o det var en bra lösning för oss alla.

Februari

11 februari efter lång vila grejar en superpigg o jättesprallig Maya sitt 3:e kvalificerade resultat i rally fortsättning och tar därmed sin andra titel, RLDF.

Maya och jag gick under vintern en 3 månaders onlinekurs på nätet i "jaktfot och stoppsignal" många läxor som gav lite struktur till vardagsträningen. Vi tränade också en del apportering med Mille o hennes gäng här omkring.

Vi var också några gånger i Vad på GRKs apporteringsträning.

Eve fyllde 24 år, jag dömde FS/HtM tävling hemma i Kungsör i samband med SHFKs årsmöte och vi är på några ringträningar i Eskilstuna Hundhall.

Mars

Vi deltar på ytterligare en officiell utställning, denna gång SKKs utställning i Strängnäs 12 mars och Maya sköter sig jättefint och får med sig ett Excellent i betyg hem.

Maya är också med på sin första riktiga arbetshelg, hon assisterade mig när jag höll introduktionskurs i Freestyle hos "Hundar som jobbar" i Kolbäck. Maya blev nog lite trött men hon skötte sitt jobb alldeles utmärkt.

Maya o jag började vårens apporteringskurs på Träskaten för Anita Norrblom tillsammans med Urban och Judith. Även Allvins brorsa Zorro med matte Kerstin var med. Där lärde vi också känna Karin och Kanel, Karin håller kurser i Strängnäs och bjöd senare in oss att hålla FS kurs hos henne.

April

I april testar vi vart vi ligger i apporteringsträningen med start på WT o det var såååå roligt. Debuten gjorde vi på GRKs WT i Linköping där vi fick poäng på alla stationer o höll ihop riktigt bra, 69 poäng totalt. Tycker vi presterade långt över vår förmåga, härlig känsla.

I början av april 2017 gör Eddie 6 rallylydnadsstarter på en vecka vilket resulterar i 3 CERT och ett CHAMPIONAT i rallylydnad. På sista starten hade vi 98 poäng och en 4:e plats bland 34 hundar, vilket avslut på en helt suverän tävlingskarriär. Trippelchampion blev han farbror Eddie i och med det, det är verkligen fantastiskt!

Helgen efter rallychampionatet, den 16 april 2017 får Eddie följa med på SSRK utställning i Värmland eftersom ändå Maya skulle dit. Han ställs i veteranklass och har inte varit med på officiell utställning sedan 2012 då han fick VG. Eddie springer och står i ringen som om han inte gjort något annat i hela sitt liv och domaren belönar honom med Excellent och inte mindre än ett CK, han blir också BIM veteran och inte nog med det men han placerar sig 4:a bland alla goldenhanar. Domaren tycker att han är i imponerande kondition för sin ålder. Vilken dag att minnas o så många glädjetårar det blev.

En alldeles fantastisk avslutning på hans officiella tävlingskarriär. Nu blir Eddie pensionär på heltid förutom några uppvisningar då och då om han har lust. Vilken karriär och vilken fantastisk resa vi haft, från den busiga, superstressade o ohanterliga unghunden till den fortsatt lite busiga men otroligt uthålliga glada härliga alltid hoppskuttiga farbrorn. En ”onceinalifetime” dog.

Maya kom lite i skymundan på utställningen i Eddies all uppståndelse men skötte sig jättefint och fick sitt andra Excellent som ett fint avslut i juniorklass.

Dagen efter utställningen var det dags för nytt WT för Maya, denna gång FRK Bergslagen som arrangerade i Lånsta. 2 stationer i stort sett prickfria (20 och 17p), En knallning och en rätt klurig station där vi klarade fotgående efter skott o kast men sedan inte hittade apporten (0p *2) samt vår första station där hon var ivrig och det blev mer ett fritt sök än markering (8p) men alla apporter hon hittade hade snygga upptag, säkra snabba ingångar och trygga avlämningar. totalt 45 p men känslan var jättefin och hon var tyst o lugn hela provet igenom, chilade på stationerna under väntan o var sedan fullt på och med när det var vår tur att jobba. Det här med WT tillsammans med Maya är verkligen något som ger mersmak.

Vi hade också ytterligare bra kursdagar med Lena Karlsson och Combine-gänget på Stavtorp, både nyttigt och trevligt.

20 april firade vi 1 år med Eskilstuna direkt och Torshälla direkt på jobbet, tänk att vi varit igång ett helt år redan. Det finns förstås mycket kvar att göra men vi har också gjort otroligt mycket redan och det är många saker som fungerar fantastiskt bra.

Maya och jag hann med ytterligare ett par supernyttiga och roliga kurstillfällen med Anita Norrblom o kompisarna på Träskaten.

Vi beställde en ny tavla till samlingen i vardagsrummet, såklart ska vi ha en på Eddie och Maya också.

I slutet av april firade vi att det var 1 år sedan Maya (då 5,5 mån) var hos oss första gången. Vi skulle bara vara lite hundvakt, men det utvecklades över tiden till att hon var allt oftare här o allt mer sällan på Stavtorp. Så otroligt tacksam för den utvecklingen. Tack världens bästa Lena (och Ingrid) för att hon till slut fick stanna hos oss för alltid. 

Vi avslutade månaden med en syskonträff och FB-R i Skåne, bodde på hotell, kollade ”Rutan” i Värnamo (som senare under våren visade sig vinna Guldpalmen i Cannes). Det var roligt att träffa syskonen och intressant att se hur lika varandra de är och på vilka sätt de verkar skilja sig åt. Det är överlag godmodiga och glada men ändå väldigt behärskade hundar. De har arbetsglädje men också mycket följsamhet och vilja att göra rätt.

Maj

Vi håller inte bara på med hundaktiviteter och jobb även om det upptar mycket av vår tid, jag var och tittade på Jonnas barndansavslutning, alltid lika stolt när jag ser småbarnen dansa med henne, hon har både förmånen o förmågan att vara en riktigt duktig "dansfröken". Hann också träffa gamla jobbgänget i Stockholm på en trevlig AW i början av maj.

6 maj firade vi Mayas 1,5 års dag med att återigen åka på WT, denna gång i Värmland. Det var 5 enkelmarkeringar, där vi hade störst problem med den första. Maya sprang rakt ut till granen där den hade landat men fick den inte direkt och drog då rejält ut åt höger där hon letade ivrigt men på helt fel plats. Tror t om hon hittade något ätbart hon försåg sig med (tror dock kanske inte att domaren uppfattade det) innan hon drog vidare o jobbade sig tillbaka så att hon hittade dummien. Övriga stationer tycker jag vi löste riktigt bra och de kändes stabila även om det blev lite letande på ett par av dem. På den tredje råkade hon tappa dummien på vägen in men tog direkt upp den och fortsatte. Stadig vid skott och kast och förutom den hon råkade tappa hade vi fina inleveranser o avlämningar. Vi belönades med 78 poäng (12, 18, 10, 18, 20) och på det placerade vi oss som 11 av 38 ekipage i NKL. Jag är supernöjd med vårt resultat och framför allt glad att hon när vi var klara kunde slappna av ordentligt trots att tävlingen fortsatte många timmar och det sköts massor runt omkring oss. Det betyder också att vi formellt sett är kvalificerade till öppenklass på WT (om vi skulle vilja). 

Andra saker i maj som inte hade med hundträning att göra var att mamma o pappa säljer stugan och får lite mindre att sköta om, det räcker gott för dem med det paradis de numera bor i. Vi firade kusin Elsas konfirmation i Arboga, och kompisen Eva som fyllt 50 år. Jonna & jag var på St Eskils avslutningsmusikal, de satte upp musikalen Grease i år och Jonnas fantastiskt duktiga danskompis Mattias hade huvudrollen, en helt magiskt bra föreställning! Dessutom har en hel del tid och engagemang under maj använts för att peppa och coacha Eve som skrivit klart sin C-uppsats och just nu spurtar för fullt för sin kandidatexamen som statsvetare.

Den 24 maj firades Hundens dag i Eskilstuna och vi var inbjudna att ha Freestyleuppvisning på torget. Maya skulle nu vara med för första gången och vi hade tränat in ett litet Pippi Långstrump program med tält och kappsäck och tom Herr Nilsson. Det är i stort sett ett klass 1 program som med lite mindre rekvisita, handhjälper och belöningar skulle kunna startas på tävling. Eddie fick damma av sitt gamla ”We are all the winners” program och vara med som lite utfyllnad eftersom vi hade några kompisar som inte kunde vara med. Tuff miljö för honom med högtalare som skrapar o lastbilar som pyser mysko o många andra ljud förknippade med läskigheter. Trots det roade vi publiken o gjorde i stora drag som vi hade tänkt. Så starkt av Eddie att hantera sina rädslor och lite på mig tillräckligt mycket för att ändå kuna njuta av det som är så skoj, dvs snurra o bära o hoppa o skutta. Bästa fina superfarbrorn!

Foto: Yvonne Larsson

Maya skötte sig som om hon aldrig gjort något annat än visat upp sig på torget, fullt med folk, de stod i flera led runt hela planen och hon kikade till lite då och då på publiken som om hon ville kolla att de verkligen tittade på henne men annars helt opåverkad av dem. Häftigt att hon är så cool i nya miljöer och sammanhang, hoppas jag kan bevara den förmågan för lång tid framöver. En rejäl miss av mig som istället för tegelstenen vi hade tränat med som tyngd i tältet kom på den ljusa idén att ta med 2 stora dummies istället. Stackars Maya blev helt rådvill när hon stack in huvudet i tältet för att hämta kappsäcken och där fanns 2 dummies.... hon tittade på mig och såg ut att tänka...höörrö matte, det ligger dummies här...då ska jag väl ändå INTE hämta väskan även om du sa det??????? Jag fick springa dit o hjälpa henne förklara att JO då, hur dumt det än verkade så var det väskan vi skulle hämta just denna gång. Nästa gång tar vi med alla säkerhet med oss tegelstenen istället. Trots den lilla fadäsen så hade vi riktigt skoj både Maya och jag och det såg även ut som publiken gillade vårt program.

Vi hann också med det sista kurstillfället på Träskaten innan månaden tog slut.

och att fira mormor och farmor i Degerfors på mors dag samt förstås bada lite (om man är 4-bent)

Juni

7 juni i Hallstahammar hade Maya sin andra FS uppvisning och även om matte glömde bort programmet lite så var Maya på ett strålande uppvisningshumör o spexade och showade så det stod härliga till. Eddie var också med och gjorde där sitt troligen allra sista officiella framträdande. En lång karriär är till ända och han får nu njuta av pensionärslivet fullt ut.

10 juni var det dags för årets stora mål, vi startade på Unghundsderbyt i Valdemarsvik, vi gjorde med våra mått en riktigt bra insats även om vi tyvärr nollade två rutor, där Maya trots idoga försök inte hittade dummisarna. De återstående 3 rutorna fixade hon galant med 17, 17 och 15 poäng, totalt 49 poäng på 3 rutor. Fin stadga och snygga inleveranser o avlämningar på alla 3 hittade apporter. Bra känsla hela dagen igenom, vi var ett av få goldenekipage som startade och vi är sååå nöjda o stolta över vår insats.

Foto: Annelie Karlsson

Ända sedan vi tog över Maya har unghundsderbyt funnits i planen och vårens träning har haft derbyt som målsättning och nu var det dags. Vårt, läs mitt, eget mål som var högt uppsatt var att undvika knallning, och DET klarade vi alldeles galant!!!! Att vi sedan klarade av att mentalt hålla ihop och resa oss trots den tuffa starten med två rutor där hon jobbade ihärdigt men utan att hitta någon dummy att ta hem känns sååå bra för framtiden. Det kommer vi ha med oss som en erfarenhet som höjer oss när vi som bäst behöver det. Vi båda två orkade hela dagen trots det varma vädret och de långa väntetiderna, vilket inte är en styrka för någon av oss. Vi klarade av det och tänkte positivt, fick tid att mysa tillsammans och bara njuta av dagen och att vi faktiskt var till start på Unghundsderbyt. Maya var en av få golden retriever och en av de allra grövsta och ljusaste av de som ändå var där. Flera som positivt kommenterade Mayas fart och arbetsglädje ”trots” att hon är den typ av golden hon är. Totalt fick vi 49 poäng och det med två nollor, det känner jag mig jättenöjd med. Vi kom på 108:e plats av totalt 180 startande och blev 12:e golden (om jag räknat rätt). Jag var oerhört trött på hemvägen, glad att vi inte hade valt att åka ner samma morgon utan sov i Anne-Louise fina sommarhus.

Vi är nere och promenerar i underbara Svalboviken och har en ljuvlig sommardag där för både hundar o husse/matte.

Maya och jag tar oss också tid att åka och träna ihop med Zandra och Lystra vilket var superduperroligt för alla fyra tjejerna.

Eve blir klar med C-uppsatsen vilket vi såklart firar och eftersom hon i sommar ska jobba i Eskilstuna och Kvicksundsbron ska vara avstängd så har snälla Anne-Louise lovat att hon får bo hos dem vilket också för med sig att vi får anledning att hälsa på lite oftare än vanligt denna sommar och det var mysigt.

Eddie var under juni på en hel del undersökningar eftersom han var stel när han skulle resa sig upp, de ser att hans blodvärde inte heller är bra men det är annars lite svårt att konstatera precis varför han är så stel. Vi får prova med smärtlindring och det visar sig hjälpa mycket. Jonna fyller 22 på midsommarafton och vi firar här hemma med Marlena och barnen, bl a blir det tärningsspel och vi har riktigt mysigt.

Linus och Rasmus har även några dagars sommarjobb här hos oss och de sliter som arbetshästar och gör ett kanonfint arbete trots att det är både blött och smutsigt så klagar de inte en gång. Kämpakillar!

Juli

Månadsskiftet juni/juli och dags för lite Skånesemester i samband med kennelträff hos Glenriska, vädret var inte det allra bästa men vi höll det egna humöret på topp, hann med många sköna strandpromenader vid havet och bodde bra på Vinkille B&B. Maya visade upp sitt Pippi-program och vi träffade många syskon och andra Glenriska hundar. Dagen efter startade vi på BPH men valde att avbryta när Maya blev ordentligt rädd i det första skrämselmomentet. Tack vare att man inte får stötta sin hund på det sätt som jag hade valt att göra om det var en händelse vi råkat ut för i vardagen så blev det extra konstigt för Maya, när hennes matte inte kan stötta och hjälpa, ja då vågade hon helt enkelt inte. Det kändes klokt att avbryta och jag är glad att jag gjorde det i tid, vi kunde sedan gå fram och bekanta oss med det läskiga och det kändes inte som Maya tog med sig alltför mycket dålig känsla från stället. Hon ville t om gå tillbaka in när vi hade rastat oss och skulle åka hem

Mats o jag jobbar hårt en dag tillsammans med klubbkompisarna med hopplockning i gamla HundArenan inför flytten, behövs inget gym när man har en hundarena.

Vi hade sedan en underbar semestervecka på Gotland och bodde fantastiskt fint helt själva i en glänta i skogen med endast en miljon kaniner som grannar, perfekt störningsträning. Både Maya och Eddie var med uppe på båtresan, vi har tidigare alltid haft hundarna kvar i bilen men de skötte sig alldeles utmärkt i djurkupén. Eddie var så modig och duktig, han som lätt blir lite skraj när det låter och är konstigt var otroligt lugn o samlad, känns som vi börjar känna varandra så väl han och jag så han litar på mig och jag vet o förstår vad han behöver för att känna sig trygg. Härlig känsla. Maya hälsade såklart på alla barn och tiggde banan av dem så gott hon kunde (o så klart lyckades hon med sin söta blick).

Många veckor under sommaren var vägen avstängd mot Eskilstuna pga broreparation så då fick vi verkligen träna på att åka flotte, fram och tillbaka, fram och tillbaka, många turer för att köpa glass på ICA blev det, allt blev ett äventyr här i Kvicksund under sommaren.

Medan vi var på Gotlandssemester skulle Katten Sigge vara hos mormor i Degerfors men han behagade försvinna, när vi kom hem så var vi där och letade och letade överallt, efterlyste honom överallt och kunde knappt sova av oro men efter 11 dagar och när vi nästan gett upp hoppet och precis klivit innanför dörren här hemma efter att ha flyttat ur och städat Eves lägenhet i Karlstad så ringer mormor o berättar att Sigge helt plötsligt dykt upp och klivit in som om inget hänt…förutom att han har en miljon fästingar på sig. Jonna o jag sätter oss i bilen och vänder tillbaka till Värmland igen, nu vågar vi inte vänta på att ta hem honom.

26 juli fyller världens mest fantastiska Eddie 10 år och dagen firades bl a med svampgratinerad fläskfilé vilket han gillade skarpt.

Idun och Niko kommer på besök för att se om de trivs här så att de kan vara hos oss när deras matte o husse ska gifta sig i augusti, de verkade tycka det var ett helt OK ställe och Maya fick en riktigt bra springa runt kompis i Niko (som hon dessutom kunde springa ifrån).

29 juli provade vi Pippi-programmet i en Freestyledebut, det programmet är ju gjort för uppvisning och inte riktigt för att tävla med. Det är på tok för mycket rekvisita för att det ska vara ett klokt tävlingsprogram men nu hade vi en ledig helg och semester och varför inte ta en utflykt. Det visade sig gå riktigt bra även om det blev lite bökigt när Maya kom på att hon skulle provbita lite i tältet ....öhhhh... nåväl det räckte trots strulet till en uppflytt i debuten och en fin 3:e plats. Härliga lilla tokfian.

Augusti

11 augusti var det dags för Goldespecialen, Maya och jag hade en riktigt rolig dag och grejade med oss poäng på alla stationer vilket inte alls var givet eller alla som gjorde. Vi fick poängsviten (15, 15, 14, 6, 20 poäng) och vi summerade dagen till 70 poäng och en 9:e plats bland 41 startande i nybörjarklass, vilket vi är jättenöjda med o såklart firade vi med favoritgodiset banan.

Eve flyttar till Mariestad där Rikard bor och hon har fått ett 6 månadersjobb som nämndsekreterare på västra götalandsregionen. 

Vi är uppe på Granhammar och tränar med kompisarna, påminner oss lite smått om det där med rallylydnad igen.

På sommarens andra kennelträff, denna gång på Combine, hann vi både visa upp Mayas Pippi-program och jag hade uppstart för höstens valpkurs med Combines A-kullsvalpar som då precis hade fyllt 4 månader. Direkt efter kennelträffen åkte jag på bröllop o kikade lite utanför kyrkan o var med i början av fotograferingen innan jag tog med deras två huskies hem som vi skulle passa något dygn medan deras husse och matte hade bröllopsfirande. Det gick superbra att ha dem alla 4 tillsammans även om det tog en stund innan vi fick alla hundarna att slappna av tillsammans.

Vid skolstarten i augusti började Maya och jag en kvällskurs i tävlingslydnad för Bea Granlund, mest för att ha lite att träna på i vardagen och för att matten skulle bli lite uppdaterad på nya lydnadsreglerna. Men det är alltid roligt att få lite nya moment att träna på och att bli lite inspirerad av nya instruktörer och träningskompisar. Vi lär oss leka med leksaker, fokusera på flera moment i följd och en massa roliga saker som t ex att runda en kon.

Sista helgen i augusti höll Maya och jag en introduktionskurs i Freestyle hos Karin i Strängnäs. Maya fick träffa sin kurskompis Kanel (från kursen på Träskaten) och hennes flockkompisar och också vara med som demohund och det skötte hon utmärkt och på begäran hade vi också en liten pippi-uppvisning som avslutning. Medan vi plockade ihop efter kursen hann hon leka lite till med sina nyvunna kompisar, en trött men väldigt nöjd tjej som somnade så snart vi kom hem.

September

2-3 september var det dags för Goldenklubbens DM i Västmanland. Så otroligt stolt över vår DM insats, men det är något mycket mer än det. Jag är så lycklig över den relation vi skapat och så innerligt glad över vårt samarbete o hur vi löser de uppgifter vi tar oss an. Vi börjar verkligen bli ett riktigt fantastiskt TEAM. Maya kom 2:a på utställningen bland jättemånga fina tikar och 3:a i tävlingsklass 1 på lydnaden samt 6:a bland 24 hundar i NKL på WT (trots en nollad ruta som var alldeles för svår för oss). Totalt gav det oss en delad 6:e plats av nästan 30 hundar i DM klassen. Superimponerande av lilla Maya som nu fick tävla med de stora vovvarna!

Jag dömde en nybörjartävling i FS/HtM i Örebro och hade ett nytt kurstillfälle med A-valparna samt hann med den stora Kvalitetsmässan på jobbet.

Vi är på Stavtorp både för att träna apportering men ibland också bara för att umgås med gänget, alltid lika roligt och trevligt oavsett anledning.

I slutet av månaden är det mycket fix att göra för att få nya HundArenan klar inför lydnadstävlingen som blir debuten i hallen. Många fönster att putsa o mycket att skura o bära o greja o fixa. Både Mats, Jonna o jag har varit där o hjälpt till så mycket vi hunnit. Det blir sååå bra när den väl är klar. Förutom läktaren som vi valt att vänta en stund med så är hallen klar till tävlingen.

Maya och jag har avslutning på lydnadskursen med Bea. Eddies blodvärde är bättre, Mayas sår (vet ej från vad) håller på att läka OCH jag kan efter lite kiropraktorhjälp både stå upp och gå efter att ha tagit i lite för mycket fysiskt och en dag plötsligt inte kom upp ur sängen, allt är alltså någorlunda i ordning igen. Vi tittar också på ytterligare en uppvisning med Jonnas dansbarn, denna gång på Tuna Park där de dansar till förmån för Världens barn, så himla duktiga små dansstjärnor.  

Under månaden hann vi även njuta av några riktigt fina höstdagar, hösten är min absoluta favoritårstid.

Oktober

Oktober inleder Maya o jag med vattenkurs hos Bitte Lind. Många bra övningar o vi bygger erfarenheter hela tiden o lära oss hantera olika situationer. Att vi dessutom har attans roligt båda två när vi tränar gör det hela ännu bättre. Tyvärr fick Maya problem med vattensvans efter kursen men hon fick låna lite smärtlindring/antiinflammatorisk medicin av Eddie och svansen blev snabbt bättre. 

Det tyckte vi var bra eftersom vi helgen efter hade två dagars apporteringskurs med Anita Norrblom igen, denna gång arrangerad av GRK Västmanland. Första dagen var NKL nivå och andra dagen ÖKL nivå. Riktigt bra kurs och även om det var jättekallt o regnigt så klarade vi Mayas svans hela helgen.

16 okt Eve får veta att hon är klar med sin examen, sista uppgiften är godkänd och vi kan alla fira ordentligt. Vilken kämpainsats hon gjort på en riktigt tuff teoretisk utbildning! GRATTIS EVE, Du är så värd din examen!!! Vi firar detta med en trevlig lunch i Degerfors tillsammans med släkten.

Jag har månadens kurstillfälle med A-kullsvalparna och vi börjar inomhussäsongsträningen med en ny träningsgrupp i nya HundArenan. Jag åker på domarkonferens med Hundfreestyleklubben och lille Milo (som ägs av Jonnas klasskompis) hälsar på och bekantar sig med Eddie o Maya.

Vi hinner också med att premiärträna i nya fina HundArenan och en gång följde även Jonna med oss på träningen till hundarnas stora förtjusning.

Självklart njöt vi också av ännu fler fina underbara höstdagar.

November

Det är dags för formell invigning av nya HundArenan och återigen får Maya chans att visa upp sitt Pippi-program till alla barns förtjusning. Detta gör hon dagen innan hon fyller 2 år, tänk att hon blivit så stor vår "lilla tjej".

Grattis Pippi-Maya 

Terminsavslutning på valpkursen jag haft för Combine's A-kull. 7 av 10 valpar jag haft förmånen att följa en gång i månaden under hösten, tänk så intressant att följa en kulls utveckling på det viset, roligt att se framstegen hos både valpar och ägare, ett fantastiskt imponerande gäng. Avslutningen hade vi i Eskilstuna Hundhall, en utomordentligt trevlig hall. Eftersom Maya behagade börja löpa i helgen så fick farbror Eddie följa med som demohund o det skötte han ganska bra, i alla fall var han rätt nöjd med sig själv.

Efter kursen hade vi dragit ihop ett gäng Combine hundar för träning o samvaro och Eddie fick då träffa två av sina systrar, Roxy och Ebba. Alltid lika skoj att träffa hans syskon, tänk som vi följts åt under de här dryga 10 åren.

När Mayas höglöp är på gång får hon flytta in på Sunny Bay B&B hos Urban, Judit o Soraya så att Eddie skulle slippa de tuffaste dagarna, inte helt säker på att Eddie tyckte det var en bra idé men alla vi andra var nöjda med upplägget. Maya hade det toppen hos Urban o tjejerna men matten hade det lite jobbigare utan sin tjej så när det blev helg hälsade jag på och vi gick promenad tillsammans. Tusen Tack Urban för hjälpen!!!

Jag dömde ytterligare en FS/HtM tävling, i Linköping denna gång och hann också med en AW i Stockholm med gamla jobbgänget och denna gång kom min tidigare chef från Danmark upp och var med, så himla kul att ses så här 4 år senare, en riktig toppenkväll!

Månaden avslutades med att Maya löpt klart och kunde flytta hem igen till allas glädje, inte minst kissens.

December

Vi är tillbaka på HundArenan för rallyträning efter många veckors uppehåll, nästan så vi glömt bort vad skyltarna betyder.

Jonna har dansavslutning både för små och stora dansbarn samt sig själv.

En av årets höjdpunkter är Let’s Moves vinteravslutning som alltid är så oerhört proffsig och det var det även i år då de satte upp Trollkarlen från Oz. När Jonnas äldsta dansbarn showade loss i sin premiär på stora scenen på Lokomotivet, ja då grät danslärarmamman av stolthet. Vet hur stort det här känns för Jonna o gläds så med henne o barnen som har sådan dansglädje. 

Vi arrangerade den första rallytävlingen i nya HundArenan och den förlöpte väl.

Hösten har för mig inneburit oerhört mycket arbete på jobbet och äntligen är vi klara med att min tjänst ska delas på två och vi kan annonsera efter en kollega till mig, känns otroligt skönt och någon gång i vår hoppas jag trycket lättar och jag får med tid och ork för hundträning igen.

Eve får också nytt och fast jobb som nämndsekreterare på Stadsbyggnadsförvaltningen i Tibro kommun, så himla roligt och välförtjänt! Grattis tjejen!!!

Vi firar julen här hemma i Kvicksund med båda våra barn hemma, syrran med barn och mamma och pappa kom också hit. Det blev en mycket fridefull jul, alla tillsammans här hemma o har bara tagit det väldigt lugnt. Precis så mysig som en jul ska vara.

I mellandagarna hinner vi träna i hallen både med vår träningsgrupp och Combine-gänget. Maya och jag börjar lite mer seriöst träna HtM positioner, det är så himla roligt när man börjar peta med precision i HtM, finns nog ingen hundträning som är riktigt lika rolig, får se när vi får ihop positioner så att vi kan starta och tävla, skulle tro det blir 2018 faktiskt. 

Vi avslutar året med ytterligare en Combineträning men denna gång ute och med apportering på schemat, jättetrevlig om än lite kall förmiddag som avslutas med en toppenfika som Urban fixat!

Ett år då vi och våra nära varit friska och krya vilket är den största vinsten av alla, vi har också hunnit avsluta Eddies tävlingskarriär med ett magnifikt avslut och Maya har kommit så långt i sin träning på många sätt och vis. Känns som vi kliver in i ett nytt år med en härlig känsla från året som gått och stor tillförsikt inför framtiden.

Tack för i år, vår kära familj, våra underbara vänner och alla vi känner!

Vi ses 2018

2017-12-31 22:25 | 0 kommentarer | Löp, Jul, Kusiner, Träning, Tävling, Degerfors, Eddie, Rallylydnad, Utställning, Workingtest, Kurs, HtM, Lydnad, Barnen, Apportering, Minnen, Semester, Kullsyskon, Uppvisning, Freestyle, Maya

Vi hann med mycket under sommaren och försöker lite kort summera det viktigaste.

Kurs med Lena Karlsson och träning med kennelkompisarna på Combine i juni.

Kennelträff i Skåne 1 juli med uppvisning av Pippi-programmet och träff med nästan alla syskon och många andra Glenriska hundar. Trevlig och roligt! Trots lite regnigt väder hann vi med flera sköna promenader vid havet.

BPH i Skåne, vi startade men valde att avbryta när Maya blev ordentligt rädd i det första skrämselmomentet. Tack vare att man inte får stötta sin hund på det sätt som jag hade valt att göra om det var en händelse vi råkat ut för i vardagen så blev det extra konstigt för Maya, när hennes matte inte kan stötta och hjälpa, ja då vågade hon helt enkelt inte. Det kändes klokt att avbryta och jag är glad att jag gjorde det i tid, vi kunde sedan gå fram och bekanta oss med det läskiga och det kändes inte som Maya tog med sig alltför mycket dålig känsla från stället. Hon ville t om gå tillbaka in när vi hade rastat oss och skulle åka hem 

Vi hade sedan en underbar vecka på Gotland och bodde fantastiskt fint helt själva i en glänta i skogen med endast en miljon kaniner som grannar, perfekt störningsträning  Både Maya och Eddie var med uppe på båtresan, vi har tidigare alltid haft hundarna kvar i bilen men de skötte sig alldeles utmärkt i djurkupén. Eddie var så modig och duktig, han som lätt blir lite skraj när det låter och är konstigt var otroligt lugn o samlad, känns som vi börjar känna varandra så väl han och jag så han litar på mig och jag vet o förstår vad han behöver för att känna sig trygg. Härlig känsla. Maya hälsade såklart på alla barn och tiggde banan av dem så gott hon kunde (o så klart lyckades hon med sin söta blick).

Många veckor under sommaren var vägen avstängd mot Eskilstuna pga broreparation så då fick vi verkligen träna på att åka flotte, fram och tillbaka, fram och tillbaka, många turer för att köpa glass på ICA blev det.

29 juli provade vi Pippi-programmet i en Freestyledebut, det programmet är ju gjort för uppvisning och inte alls för att tävla med. Det är på tok för mycket rekvisita för att det ska vara ett klokt tävlingsprogram men nu hade vi en ledig helg och semester och varför inte ta en utflykt  Det visade sig gå riktigt bra även om det blev lite bökigt när Maya kom på att hon skulle provbita lite i tältet ....öhhhh... nåväl det räckte trots strulet till en uppflytt i debuten och en fin 3:e plats. Härliga lilla tokfian.

11 augusti var det dags för Goldespecialen, Maya och jag hade en riktigt rolig dag och grejade med oss poäng på alla stationer vilket inte alls var givet eller alla som gjorde. Vi fick poängsviten (15, 15, 14, 6, 20 poäng) och vi summerade dagen till 70 poäng och en 9:e plats bland 41 startande i nybörjarklass, vilket vi är jättenöjda med o såklart firade vi med favoritgodiset banan.

19 augusti var det dags för sommarens andra kennelträff och då var det på Combine, även här fick Maya visa sitt Pippi-program och jag hade uppstart för höstens valpkurs med Combines A-kullsvalpar som då precis fyllt 4 månader. Direkt efter kennelträffen hämtade jag upp två huskies som vi skulle passa något dygn medan deras husse och matte gifte sig. Det gick superbra att ha dem alla 4 tillsammans även om det tog en stund innan vi fick alla att slappna av tillsammans.

23 augusti började vi även en kvällskurs i tävlingslydnad för Bea Granlund, mest för att ha lite att träna på i vardagen och för att matten skulle bli lite uppdaterad på nya lydnadsreglerna. Men det är alltid roligt att få lite nya moment att träna på och att bli lite inspirerad av nya instruktörer och träningskompisar.

27 augusti höll Maya och jag en introduktionskurs i Freestyle hos Karin i Strängnäs, vi var där i god tid och Maya fick leka med flera hundkompisar vilket hon tyckte var jätteroligt. Sedan skötte hon sig utmärkt som demohund och fick som avslutning ha lite uppvisning. Medan vi plockade ihop efter kursen hann hon leka lite till med sina nyvunna kompisar, en trött men väldigt nöjd tjej som somnade så snart vi kom hem.

ja det var lite om vår sommar i kortformat, o säkert mycket vi inte nämnt. Kan ändå notera att farbror Eddie haft lite bekymmer med sin bakdel o svårt att resa sig ibland så har vi med veterinärhjälp provat oss fram till en medicinering som fungerar. Eddie ser ut att vara smärtfri med den och han reser sig utan större problem. Så skönt om han får hänga med oss ett tag till vår goa fina farbror som är oss så kär ❤️

2017-08-30 22:19 | 0 kommentarer | Träning, Tävling, Eddie, Workingtest, Kurs, Apportering, Semester, Kullsyskon, Uppvisning, Freestyle, Maya

Ända sedan vi tog över Maya har unghundsderbyt funnits i planen och vårens träning har haft derbyt som tydlig målsättning och nu var det dags.

Maya och jag åkte ner kvällen innan till Gryt där kompisen Anne-Louise har sommarhus som hon så snällt lånade ut till oss. Vi kom ner rätt sent men hann ändå med lite träning på skogsängen utanför huset och en promenad ner till havet för att träna lite på att vara nära vattnet och hämta några dummies men utan att provbada

Vi satt där i kvällssolen och hade det riktigt skönt o pratade om hur roligt vi skulle ha på tävlingen och att vi skulle se till att det blev så skoj som vi hela våren hade hoppats på. Vi försökte också komma överens om att vi tar det som det kommer o vad som helst kan hända men vi ska försöka undvika tjuvstarter för det är så himla tråkiga nollor att dra på sig, blir liksom inge kul ens för hunden eftersom den då inte ens får leta efter dummyn utan direkt gå tillbaka till gå. Maya blinkade o det tror jag betydde ”jag håller med dig matte”

Vi sov som två prinsessor i ett jättestort hus bara vi två och på morgonen hann vi gå en runda ner till havet igen och ytterligare några gånger träna på att trots stenkast i vattnet vända om och hämta apporter på land. Kändes skönt för matten att det såg tryggt och stadigt ut. Efter frukosten packade vi ihop och åkte ut till tävlingen, var jätteskönt för Maya att det inte blev så lång bilresa på morgonen eftersom hon tycker det är jobbigt att åka bil och inte kan slappna av där. Vi kom fram i god tid och hann fika och ta det lugnt i skuggan under ett träd innan det var dags för samling. Det kom en åskknall som Maya inte verkade bry sig det minsta om, skönt tänkte jag, och skönt att inte stackars Eddie var med.

Vi hade startnummer 209 och då skulle vi börja med ruta 5 som var enkelmarkering i brant uppförsbacke, vilket visade sig vara den ruta som hade allra längst kö av alla. Vi fick först köa en stund för att få lägga tennisbollen i rännan. Totalt väntade vi någonstans mellan 1,5-2 timmar på den stationen, tror väntan nästan var jobbigare för matten än för Maya. Inser att jag inte har tränat mig själv så mycket på att vänta 2 timmar för att sedan vara alert och på hugget. Det var ändå bra rutplatser för det gick att hitta skugga medan vi väntade och det var tur för det var ganska varmt ute. Medan vi väntade såg vi de hundar som arbetade på rutan och insåg att det var en utmanande uppgift, det var relativt många hundar som aldrig tog sig upp på berget utan fastnade nedanför och fick ge upp. Vi gjorde oss redo och gick fram till insläppet, ett par hundar innan fick vi stå på tur och flytta oss ett steg i taget framåt för att vara beredda när det var vår tur. Jag tog det säkra före det osäkra och gav henne ett extra stanna kommando när jag tog av kopplet. Skott nedanför och kast uppe på berget av dold kastare men bågen syntes tydligt och jag tyckte det såg ut som att Maya såg apporten. Hon satt kvar och jag skickade iväg, hon for med full fart över ängen och uppför skogsbacken, vid branten valde hon höger men gick inte tillräckligt långt åt höger för att det skulle gå att komma upp så hon kastade sig mot berget och det tog stopp, hon ramlade tillbaka ner. Då sprang hon till vänster sida av branten och försökte där men inte heller där hittade hon någon bra väg upp, där stod också skytten och då blev hon lite kvar där och började leta, sedan letade hon vidare nedanför branten o någonstans där tror jag att hon hade glömt bort att dummyn faktiskt låg uppe på berget. Efter lite letande även på höger sidan men nedanför branten så vände hon och kom i full galopp tillbaka till mig. Lite skumt för så brukar hon aldrig göra, endera tänker jag att hon trodde sig höra en inkallning från mig alt så fick hon för sig att det här inte var en lösbar uppgift eller så vet jag faktiskt inte vad som hände eller hur hon tänkte. Känner i alla fall inte alls igen beteendet från träning, hon brukar alltid fortsätta leta tills jag bryter henne. Jag tog emot henne, kopplade upp och berömde henne ändå medan vi gick därifrån, viktigt att bygga glädje och hopp inför kommande rutor både för henne och för mig själv. Vi firade lite för oss själva och sedan packade vi ihop och gick vidare till ruta 1 som var enkelmarkering på vatten.

Ruta 1 var nog den rutan som hade näst längst kö, även här fick vi köa en liten stund för att få lägga bollen i rännan och sedan var det bara att vänta igen. Nu insåg vi även att det skulle bli lunchavbrott för domare och funktionär om ett tag så det lär bli ytterligare väntan. Vi hittade en skön plats uppe i skuggan i skogen och la oss tillsammans på en stor platt sten o vilade lite. Mysigt hade vi det, min Maya och jag <3 Efter att vi väntat ca 1,5 timme fick vi höra att det nu var tomt med ekipage både på ruta 2 och 3 så vi tog vår boll ur rännan och gick vidare till ruta 2 där vi var välkomna rakt in direkt.

Ruta 2 var enkelmarkering i hagmark, det kändes som något vi verkligen tränat på och jag kände mig lugn i att om hon bara inte knallade så skulle vi fixa den. Hon satt stadigt och fint och kastet landade rätt nära en telefonstolpe ute i hagen. Maya for med full fart rakt ut till rätt område o jag hörde domaren väsa staaaaaaaaaaaaaaannna nu!!! Men Maya for rakt över området och fortsatte till skogsbrynet, där stoppade hon upp och började vädra och leta, hon letade sig tillbaka till rätt område igen och igen flera gånger om och varje gång hörde jag domaren verkligen hoppas på att hon skulle få den. Konstigt nog fick hon aldrig vittring på den, vet inte riktigt hur vinden låg och hon är som sagt var van att leta en hel del och även i högt gräs så jag var fortfarande rätt säker på att hon skulle lösa den, domaren tyckte ändå jag skulle försöka hjälpa henne med signaler o jag gjorde ett försök även om jag själv inte riktigt trodde på det. Vi har ytterst lite tränat dirigering och signaler så jag vill inte använda det i tävlingssammanhang eftersom chansen att det ska hjälpa henne är mindre än att det stjälper henne, nu verkade det inte göra varken eller så jag fick kalla in henne. Kändes så trist framför allt för Maya som verkligen letat duktigt och kämpat i det höga gräset o så få springa tillbaka utan dummy. Nåväl jag berömde henne med ord och applålder för att hon kom direkt på inkallningssignalen och domaren tyckte också det var bra att jag gjorde det. När vi gick ifrån rutan fick hon rejäl belöning och vi hade ju tennisbollen vi kunde bära därifrån i alla fall. Nu kändes de om möjligt ännu viktigare för både henne och mig att vi fyllde oss med självförtroende och glädje, att på två försök inte fått med någon dummy hem känns ju onekligen lite tjurigt, speciellt med tanke på att hon verkligen ansträngt sig.

Hade vi haft bra signaler intränade så hade en stoppsignal direkt när hon gick rakt ut till rätt ställe och om jag hade kunnat hålla henne kvar i rätt område med närsökssignal varit superbra gissar jag, känns som en fin målbild att ha i huvudet inför framtida dirigeringsträning.

Vi gick vidare till ruta 3 som var en enkelmarkering i nerförsbacke och även här blev det vår tur direkt. Vi ställde upp och det kom skott och kast, ett tydligt kast längst ner i skogsbacken i någon slags blötmark (tror jag). Maya var stadig, såg kastet och sprang rakt ner i full fart, kom en liten bit förbi nedslagsplatsen men letade sig relativt snabbt tillbaka och plockade upp dummyn, vilken uuuuunderbar känsla att se henne ta upp den, för hennes skull (och förstås för min också), så skööönt!!! Den kom in i ett cigarrgrepp men vad gör det, jag fick den fint i handen i alla fall. Duktiga härliga Maya, o så glad hon var när vi gick därifrån, hon fullkomligt studsade vid min sida och jag kände nog samma studsande glädje själv. Vi två hade fått in vår första dummy för dagen, gött  Vi fick 17 poäng på rutan.

En liten promenad vidare till ruta 4 och på vägen dit passade vi på att använda hundbadet de markerat, var sankt och långgrunt och hundarna fick inte fara omkring men hon kunde i alla fall svalka av magen o tassarna vilket säkert var skönt för nu var det rätt varmt.

Ruta 4 var först en kort sträcka av fotgående bakom skytten och sedan en enkelmarkering i högt gräs uppe på en liten kulle. Vi värmde upp med lite heelworksnurrövningar medan vi väntade på vår tur att gå fram. Fram till skytten, fotgående bakom, tror hon stack ner nosen en gång och jag gav henne ett extra kommando men hon fanns i alla fall vid min sida hela tiden. Vi ställde upp och även här (som på alla andra stationer) fick hon ett stanna kommando (kanske inte hade behövts men ville så ogärna ha någon knallning ju). Skott och hon såg kastet som sedan hamnade lite dolt i gräset på kullen. Maya sprang upp på kullen och lite för långt, fram till skogskanten, men letade sig efter en liten stund tillbaka till rätt ställe och det syntes tydligt när hon fick vittring på dummyn, fångade vittringen och plockade upp dummyn. Härliga Maya och full fart tillbaka och fin avlämning. Så skönt, så härligt och så roligt att vi fick visa upp och känna det där vi vet att vi kan. Vi firade igen med massa gottens och härlig glädje tillsammans. Här fick vi 15 poäng på rutan.

Vi packade ihop och gick förbi station 5 där det ännu var jättelång kö på väg tillbaka till ruta 1 som vi nu hade kvar dvs. vattenstationen. Nu var i alla fall kön mycket kortare där och vi behövde bara vänta en liten stund innan det var vår tur. Vi gick fram och satte oss i geggan som det nu blivit där alla stått och skickat samt tagit emot hela dagen. Maya satt stadigt och stack ut när det var dags, bågen på dummyn syntes för hunden men inte nedslaget pga vassen. Maya sprang och simmade genom vassen och fortsatte mot båten men när hon nästan var framme vid båten vinklade hon av åt rätt håll och fick syn eller vittring på dummyn, vet inte vilket men rakt emot den i alla fall, plockade upp och vände tillbaka.

                                                                              Foto: Annelie Karlsson   

Maya simmade med bra fart men på väg upp där hon bottnade i dyn (såg det ut att vara) så saktade hon farten o det gick rätt långsamt, så jag valde att peppa henne lite för att minimera risken att hon släppte dummyn för tidigt. Det var ändå ett antal meter hon skulle ta sig från vattnet och upp till där jag stod. Hon höll kvar dummyn och skakade sig inte förrän jag hade fått dummyn och hade den i säkert förvar. En rolig funktionär visade oss vart vi skulle gå vidare och hänvisade oss direkt till ”utställningsringen som är här borta” hahahaha  då tittade jag på Maya och insåg att hon var huuuur smutsig som helst på magen, det riktigt hängde lera o skrufs under henne. Han gjorde min dag den funktionären, så härlig kommentar mitt i all ”allvarskänsla”, TACK för den, skrattar fortfarande när jag tänker på den  På vattenrutan fick vi 17 poäng.

Maya var så sprudlande lycklig, hoppade och skuttade och kunde knappt bärga sig tills vi kunde fira ihop, jag kände mig också så otroligt lycklig, vi hade gjort en sådan fantastiskt bra insats, faktiskt över vår förmåga på flera sätt. Även om det självklart hade varit ännu roligare med poäng på alla rutor så tycker jag vi alltigenom gjorde en riktigt bra insats båda två.

Vårt, läs mitt, eget mål som var högt uppsatt var att undvika knallning, det klarade vi alldeles galant!!!! Att vi sedan klarade att mentalt hålla ihop och resa oss trots den tuffa starten med två rutor där hon jobbade ihärdigt men utan att hitta någon dummy att ta hem känns sååå bra för framtiden. Det kommer vi ha med oss som en erfarenhet som höjer oss när vi som bäst behöver det. Vi båda två orkade hela dagen trots det varma vädret och de långa väntetiderna, vilket inte är en styrka för någon av oss. Vi klarade av det och tänkte positivt, fick tid att mysa tillsammans och bara njuta av dagen och att vi faktiskt var till start på Unghundsderbyt, en av få golden retriever och en av de allra grövsta och ljusaste av de som ändå var där. Flera som positivt kommenterade Mayas fart och arbetsglädje ”trots” att hon är den typ av golden hon är. Totalt fick vi 49 poäng och det med två nollor, det känner jag mig jättenöjd med. Vi kom på 108:e plats av totalt 180 startande och blev 12:e golden (om jag räknat rätt). Jag var oerhört trött på hemvägen, glad att vi inte hade valt att åka ner samma morgon utan sov i närheten. Nu blir det lite vila för oss ett tag innan vi tar oss an fortsatta utmaningar som blir träning inför B-prov, dvs. sök och viltträning. Nu gäller det bara att få tag i bra träningsvilt också. Vi kommer också så smått börja med dirigeringsträning och nu ser jag verkligen fram emot det, tror vi kommer bli ett bra dirigeringsteam om vi bara tar det långsamt och bygger mycket glädje och förtroende i det jobbet.

TACK LENA för förtroendet att ta över Maya, jag är så otroligt tacksam för det  och jag vet att du gärna hade velat starta henne själv på derbyt om hon bott kvar hos dig. Hoppas och tror att vi så här långt förvaltar ditt förtroende rätt okej, min Maya och jag ser jättemycket fram emot fortsatt träning och många härliga stunder i skog o mark och andra sammanhang tillsammans.

2017-06-11 16:56 | 0 kommentarer | Tävling, Workingtest, Apportering, Minnen, Maya

Vi har hunnit med mycket under maj i år, bl a har Maya gjort ytterligare en start på WT och vilken start det blev

WT i Värmland

Vi åkte till Värmland Maya och jag på tu man hand. Kvällen före WT åkte vi till mamma och pappa för att ha lite närmare på morgonen. Skulle då passa på att kasta några apporter i vattnet men det gick sisådär, Maya klev på något i vattnet, tror det var en stock, på första apporten och sedan ville hon då rakt inte gå i vattnet. Ett par dummies simmade då lite ensamt omkring därute så mamma fick ta roddbåten o åka ut o hämta dem. Efter det kastade hon några apporter från båten vilket gick finemang o inget ont som inte har något gott med sig, då fick vi även testa på det här med kast från båt

Nåväl nu var det ju inget vattenarbete på WT men gjorde ju inget att vi hade tränat på det ändå.

Det var 5 enkelmarkeringar på WT, där vi hade störst problem med den första. Maya sprang rakt ut till granen där den hade landat men fick den inte direkt och drog då rejält ut åt höger där hon letade ivrigt men på helt fel plats. Tror t om hon hittade något ätbart hon försåg sig med (tror dock inte domaren uppfattade det kanske) innan hon drog vidare o jobbade sig tillbaka så att hon hittade dummien. Övriga stationer tycker jag vi löste riktigt bra och de kändes stabila även om det blev lite letande på ett par av dem. På den tredje råkade hon tappa dummien på vägen in  men tog direkt upp den och fortsatte. Stadig vid skott och kast och förutom den hon råkade tappa hade vi fina inleveranser o avlämningar. Vi belönades med 78 poäng (12, 18, 10, 18, 20) och på det placerade vi oss som 11 av 38 ekipage i NKL. Jag är supernöjd med vårt resultat och framför allt glad att hon när vi var klara kunde slappna av ordentligt trots att tävlingen fortsatte många timmar och det sköt massor runt omkring oss.

Kurs på Combine

Vi har även hunnit med ytterligare en kursomgång på kennel Combine med Lena Karlsson, bra jaktlydnadsträning gjorde vi denna gång och det kändes väldigt tryggt och bra med vårt fotgående och de stadgeövningar mm vi gjorde.

Efter kursen grillade vi korv och hade trevligt och på em gick vi ut på hygget och tränade minnesmarkeringar i stekande sol. Även dessa fixade Maya bättre än jag hade förväntat mig, vi har inte alls tränat minnesmarkeringar på det sättet. Hon hade lite svårt med den sista som var en dummy vi la ut när vi klev ut på hygget och skulle ta på vägen tillbaka. Då hade ju mycket hänt under tiden och hon var trött efter att ha tränat hela dagen. Vid första utskicket förstod hon inte alls vad jag ville men då kallade jag in och så gick vi lite längre upp i backen och när jag då skickade ut henne så var det som att hon kom på att vi hade lagt ut en dummy på ett omkullfallet träd när vi gick ut på hygget o så stack hon upp mot rätt område. På väg ut hittade hon en av de andras dummy och tog den  vilket var helt OK för vi behövde inte alls ta vår egen, alla hade lagt ut i samma område. Det var roliga och nyttiga övningar och vi fick dessutom träna oss på att jobba i riktigt varmt väder.

När vi var klara på hygget fick Maya vila i bilen och vi 2-beningar fick gulla lite med valparna som då var dryga 4 veckor, hur gulliga o söta som helst.

Hundens dag och Mayas debut på Fristadstorget

Foto: Yvonne Larsson

Den 24 maj firades Hundes dag i Eskilstuna och vi var inbjudna att ha Freestyleuppvisning på torget. Maya skulle nu vara med för första gången och vi hade tränat in ett litet Pippi Långstrump program med tält och kappsäck och t om Herr Nilsson. Det är i stort sett ett klass 1 program som vi med lite mer träning (för att få bort handhjälper och belöningar) skulle kunna starta med på tävling. Eddie fick damma av sitt gamla We are all the winners program och vara med som lite utfyllnad eftersom vi hade några kompisar som inte kunde vara med. Eddie var rätt uppstressad pga att mikrofonen skrapade innan han skulle köra, stackars Eddie men han gjorde ändå rätt bra ifrån sig och när han väl kommer in i träningsbubblan så glömmer han lite bort att vara rädd. Tänk vad vi tränat oss på att hantera hans rädslor, han och jag tillsammans

Maya skötte sig som om hon aldrig gjort något annat än visat upp sig på torget, fullt med folk, de stod i flera led runt hela planen och hon kikade till lite då och då på publiken som om hon ville kolla att de verkligen tittade på henne men annars helt opåverkad av dem. Häftigt att hon är så cool i nya miljöer och sammanhang, hoppas jag kan bevara den förmågan för lång tid framöver. En rejäl miss av mig som istället för tegelstenen vi hade tränat med som tyngd i tältet kom på den ljusa idén att ta med 2 stora dummies istället. Stackars Maya blev helt rådvill när hon stack in huvudet i tältet för att hämta kappsäcken och där fanns 2 dummies.... hon tittade på mig och såg ut att tänka...höörrö matte, det ligger dummies här...då ska jag väl ändå INTE hämta väskan även om du sa det???????  Jag fick springa dit o hjälpa henne förklara att JO då, hur dumt det än verkade så var det väskan vi skulle hämta just denna gång . Nästa gång tar vi med alla säkerhet med oss tegelstenen istället. Trots den lilla fadäsen så hade vi riktigt skoj både Maya och jag och det såg även ut som publiken gillade vårt program.

Film från Mayas uppvisning

Kursavslutning på Träskaten

Den 26 maj var vi för sista gången på vårens Anita Norrblom kurs på Träskaten. Vi fick prova på många olika delar och hade väldigt roligt. Bl a tränade vi vattenapportering med kast från båt och ihopp och uppgång där det var en rätt brant kant för hundarna att dyka i från och ta sig upp via. Maya klarade både ner och uppgång riktigt fint, hjälpte henne ordentligt med handtarget och pepp på väg upp och hann ta dummyn innan hon skakade sig om än med knapp marginal. Även en dirigering i form av ett skick mot samma område som hon hämtat i tidigare men nu hade hon inte sett att dummyn lades ut och även denna hämtade hon så fint på egen hand och utan hjälp.

Sedan provade vi att hämta markering där hundarna var tvungna att hoppa över ett rätt högt staket. Det var lite svårt vid tillbaka hoppet på första markeringen så då fick jag peppa lite men sedan gick det som en dans. Söta kompisen Judith som också går kursen tyckte stakethopp var så roligt så hon hoppade fram och tillbaka, fram och tillbaka helt för nöjes skull

Vi avslutade kursen med att hämta markeringar i Skvattram mossen, det var klurigt och den första hittade inte Maya men övriga gick bra och trots riktigt varmt väder så gick hon en fin walk up i den höga Skvattramen som avslutning på kursen.

Det här har varit en riktigt bra kurs och vi har fått prova på så många olika saker och vi har fått lösa nya uppgifter på ett bra och tryggt sätt. Hoppas vi kan  hitta en lika bra kurs någon mer gång i framtiden. Vi ska i alla fall gå två kursdagar för Anita i höst är det tänkt så de ser vi fram emot redan nu.

Mors dag

Maj avslutades med att vi åkte till Degerfors för att fira mors dag och hundarna passade förstås på att nöjesbada lite när de ändå var hos mormor, en riktigt bra dag även för dem.

Andra saker under maj

Ibland gör vi även sånt som inte har med hundträning att göra, t ex har vi under maj varit på kusin Elsas konfirmation i Arboga, vi har firat Eva som fyllt 50 år och Jonna & jag var på St Eskils avslutningsmusikal, de satte upp musikalen Grease i år och Jonnas fantastiskt duktiga danskompis Mattias hade huvudrollen, en helt magiskt bra föreställning! Dessutom har en hel del tid och engagemang under maj använts för att peppa och coacha Eve som skrivit klart sin C-uppsats och just nu spurtar för fullt för sin kandidatexamen som statsvetare. Heja Eve

Jag har nu också äntligen klippt ihop lite film från Eddies tävlingsavslutning, dvs då han kammade hem ett CK på utställningen i Forshaga, blev 4BH och BIM veteran  FILM

Planerna för juni

Framför allt är det unghundsderbyt för Maya den 10 juni som vi har fokus på nu även om vi också ska hinna med en FS uppvisning i Hallstahammar innan. Eve blir klar med skolan och flyttar hem under sommaren, då hon jobbar här i stan, innan hon flyttar till Mariestad för nytt jobb i slutet av augusti. Vi hinner även med en sista kursomgång med Lena K på Combine innan sommaruppehållet och när vi kör igång i höst igen är det tänkt att jag ska hålla i kurs för de nya valparna och deras ägare medan Lena kör med de vuxna, det ska bli riktigt roligt att köra goldenvalpkurs! Jonna fyller 22 år på midsommarafton så då ska vi fira henne förstås och sista dagarna i juni åker vi till Skåne för att vara med på vår första kennelträff på Glenriska dvs Mayas kennel, det ska bli väldigt roligt. Då är det dessutom semester, tänk vad tiden går fort när man har skoj

Trevlig sommar!

2017-06-01 21:21 | 0 kommentarer | Kusiner, Träning, Tävling, Degerfors, Eddie, Utställning, Workingtest, Kurs, Apportering, Uppvisning, Freestyle, Maya

Då var det dags för Mayas andra WT och denna gång var Jonna snäll och tog hand om Eddie så att Mats kunde följa med oss och titta på, vilket såklart var jätteroligt.

Vi kom dit i god tid och Maya var lite uppspelt men det är intressant att se hur mycket fortare det går för varje gång innan hon landar och lugnar ner sig. Vi anmälde henne och stod en stund och kollade läget och pratade lite med de andra deltagarna. Sedan gick vi iväg en bit bort på parkeringen och Mats kastade ett par markeringar åt oss som lite uppvärmning, befästa stadgan och påminna oss om fina avlämningar. Känns som vi börjar få in någon slags rutin på uppvämning nu. Sedan var det dags att gå iväg till start, vi delades upp utifrån startnummer i grupper och vår grupp skulle starta på ruta 1 och ta dem i ordning.

En enkelmarkering som hon fick leta efter en bra stund, blev mer av ett sök men till slut hittade hon den, tog upp och kom direkt tillbaka samt lämnade snyggt, 8 poäng fick vi där.

Andra stationen var ett litet fotgående fram till rätt plats och det kändes lite rörigt, vi brukar ha bättre fotgående så jag blev nog lite störd av det, Maya hittade väskor och påsar som stod där framme o var där o nosade vilket gjorde mig ännu mer störd även om jag försökte verka cool (lyckades väl sådär... antar jag). Hon satt kvar vid skott och kast men då kläcker jag ur mig "stanna" vilket jag inte vet varför innan domaren bett mig skicka och Maya HÖRDE nog APPORT för hon stack iväg. 0 poäng på det men men bara att komma igen!

Tredje stationen var vi nog bättre fokuserade båda två för då gick det i princip prickfritt, satt stadigt kvar, gjorde sedan en liten lov runt markeringsplatsen men fick den snabbt och kom rakt tillbaka. 17 poäng.

Fjärde stationen var ute på platta gruset i grustaget, Maya satt stadigt och gick klockrent på, rivstannade så gruset flög om tassarna på henne och greppade dummyn i farten och galopperade tillbaka och lämnade snyggt, 20 poäng och bättre än så blir det inte... som domaren sa

Sista stationen och vi var nog lite trötta båda två men superfokuserade för jag hade sett hunden innan och insåg att det var fotgående efter skott och kast. Skott, kast och dummyn föll rätt långt bort bland buskarna i grustaget, vi hade en kort sträcka fotgående rakt fram till en snitsel och fotgåendet gick utmärkt, Maya stack iväg men kom inte till rätt område och for runt i halva grusgropen och letade. Domaren sa till att hon inte fick gå längre till höger och jag lyckades vända in henne men sedan blev hon väldigt osäker på vad hon egentligen skulle göra så där någonstans gav vi upp och jag kallade in henne. 0 poäng såklart på den.

Totalt fick vi 45 poäng och det är kanske inte så himla bra MEN jag är sååå NÖJD med vår insats, vi hade väldigt roligt båda två, det kändes avspänt och inte alls kravfyllt för någon av oss och vi lärde oss massor under dagen. Ser redan fram emot nästa gång vi får försöka, det är sååå kul att starta ihop med den här tjejen och göra detta tillsammans. Jag behöver också själv bli mycket bättre på att komma ihåg vart markeringarna landar, är ju verkligen usel på just det.

Jag behöver också lita mer på henne i fotgåendet så att både hon och jag kan fokusera framåt och inte på varandra, stadgan behöver vi självklart fortsätta förstärka, det kan jag tro behövs hela karriären, inget som finns av sig själv. Tycker överlag hon markerade bättre idag än förra gången då hon på nästan alla gick alldeles för långt. Vi fortsätter träna på avståndsbedömning.

Duktig o go liten apportör

2017-04-17 20:59 | 0 kommentarer | Apportering, Maya, Tävling

Vilken dag, vilken hund, vilken överraskning och vilket avslut på en lång framgångsrik tävlingskarriär.

Eddie avslutar sin tävlingskarriär med att få Excellent av domaren och inte nog med det han belönas även med CK samt får vara med och tävla om bästa hane där han placerar sig som 4:a.

Eddie som endast ställts 3 gånger officiellt tidigare, 2008 som junior fick han 3:a, vilket nog kanske till största delen berodde på att han över huvud taget inte stod stilla o sprang inte precis efter någon ordning heller så rätt svår att bedöma . 2010 ställde jag honom igen officiellt i öppen klass och då fick han en 2:a. Han var då fortfarande rätt osäker i ringen bland andra hanar och bar sin svans väääldigt högt. Sedan fick han följa med 2012 när Allvin var valp och skulle på utställningsresa till Värmland och då fick han i nya systemet ett VG. Vi var glada och nöjda med det, en lite tryggare kille men som fortfarande bar sin svans väl högt. Han har sedan varit med på en del inofficiella goldenutställningar och ibland placerat sig, bl a gick det väldigt bra på Goldenspecialen ett år och förra sommaren ställde vi honom som veteran och då gick det också riktigt bra och då var det en äldre lugnare Eddie som nu fällt ner svansen även inne i ringen. Hans päls har varit riktigt fin de senaste åren och konditionen har ju fortsatt varit jättebra. Nu skulle ju Maya på utställning i Värmland så vi anmälde även Eddie eftersom han ändå skulle med, alltid skoj att visa en veteran i gott skick och visst fanns en liten förhoppning att nu med svansen nerfälld så kanske kanske vi kunde få ett Excellent.

Det är roligt att visa Eddie i ringen numera, han är lugn och trygg och vi känner varandra så väl så det behövs bara små kommandon o hintar med kroppsspråk för att han ska förstå vad jag vill och han har ju med tiden lärt sig hantera "rampljuset" dvs när alla tittar på honom.

Jag tyckte det kändes väldigt roligt och härligt inne i ringen, vi gjorde det vi kunde och när de sa Excellent så blev jag sååå himla glad... men vänta nu... han sa även CK... jag kunde inte tro att det var sant, tårarna började rinna på mig och jag tittar på Mats som står utanför ringen o inte vet jag men undrar om inte han också nästan fällde en tår. De sa att jag skulle ställa mig sist för vi skulle tävla vidare om bästa hane, jag fattade nog inte riktigt det då utan bara kramade om Eddie och belönade honom i massor. Insåg att övriga hanar med CK nu ställt upp i ringen och vi skulle tävla vidare nu på direkten, försökte resa mig och torka bort de värsta tårarna så att jag skulle se något o så var det dags att springa igen. Eddie fortsatte visa sig från sin allra showigaste sida och vi var kvar när domaren plockat bort hundar så att det endast var 4 hundar kvar.

Vi stod placerade på SSRK utställning för en rasspecialist, hur stort och mäktigt är inte det???

Detta var sedan tidigare bestämt att det var Eddies sista officiella tävling, han ska bli pensionär och bara roa sig med träning och lite uppvisningar då han har lust. Vi har haft en lång och fantastisk karriär och han har presterat så mycket mer än någon av oss själva eller någon annan någonsin kunnat tro att han skulle klara av. Vilken hund och vilket suveränt avslut på karriären, Rallylydnadschampion förra söndagen och CK på utställning en vecka senare. Bättre än så blir det inte. Vi avslutar verkligen på topp, Limited Edition är hans namn, så rätt, så rätt.

Film och bilder från utställningen

Maya var ju också med och hamnade lite i skymundan av alltihop men hon skötte sig jättefint i ringen, det var lite stökigt första vändan men sedan på andra omgången kändes det väldigt fokuserat och snyggt. Hon fick Excellent och blev oplacerad i juniorklassen. Hon är fin och allt är på rätt plats, nu behöver hon bara växa till sig lite och det gör hon med tiden.

2017-04-16 20:28 | 0 kommentarer | Tävling, Eddie, Utställning, Minnen, Maya

Fantastiska farbror Eddie har på en vecka startat på 6 rallylydnadstävlingar och på dem grejat 3 CERT vilket behövs för att få ett Championat. Vilken kämpainsats av både Eddie o matte  men vi blir ju oftast bra om vi får fokusera på en sak i taget o det gjorde vi verkligen denna vecka.

4 kvällstävlingar på hemmaplan mån-tor och en dubbelstart i Bro-Håbo på söndagen. Har klippt ihop en liten film över de 3 CERT rundorna och det vi varit med om i veckan. Underbara farbror Eddie, tänk vad du kan

LÄNK TILL FILMEN

2017-04-09 18:49 | 0 kommentarer | Eddie, Minnen, Rallylydnad, Tävling

Maya har debuterat på WT och vilket debut det blev

Vi åkte till Linköping och GRKs WT med tanken att starta på några rutor och se hur det kändes.

Det var ett jättetrevligt upplägg och man gick alla rutorna i en följd med minimalt med väntetid mellan varje station. Kändes så bra för oss och vi hade så roligt så vips hade vi gått igenom alla 5 rutorna.

Vi hade en jättefin och go känsla hela provet igenom, jag tycker Maya verkligen levererade över sin förmåga.

Perfekt taggad, fint fotgående och bra stadga. Snabba trygga upptag, inlevereringar och avlämningar.

Utmaningen var avståndsbedömningen o den kräver rutin som vi kan skaffa oss med tiden. En alldeles väldigt fin poängserie fick vi också, 16/7/20/18/8 vilket totalt gav oss 69p.

Vilket debut och vilken härlig dag i solen med trevliga vänner. Både Maya och jag hade riktigt roligt, det här vill vi göra igen.

2017-04-02 18:39 | 0 kommentarer | Apportering, Maya, Tävling

Vi har varit på utställning i Strängnäs, det var ca 1000 hundar anmälda till söndagen så vi var inte direkt själva där

Vi kom dit i god tid för att Maya skulle hinna varva ner innan det var hennes tur, hon var rejält uppspelt när hon kom ur bilen på parkeringen. Vi tog oss på något sätt in i arenan men i efterhand ångar jag rejält att vi inte tog det lugnar på vägen in. Hon hade nog behövt minst en kvart ute på parkeringen för att varva ner där innan vi köade och tog oss in, det hade blivit mycket bättre och lugnare för henne om vi hade gjort på det viset. Dumt av mig men tänkte mig inte för, nuv et jag bättre till en annan gång. Lär så länge man lever

Hur som helst så kom vi såklart in och Urban som var där tidigt hade säkrat bra platser till oss nere i hörnet där det var relativt lugnt för hundarna. Maya fick sitta en stund med oss utanför buren och sedan vila ett tag därinne, hon trivs riktigt bra i buren och det är sällan problem att få henne att välja den. När hon hade legat en stund i buren och visade att hon tog det lugnt så fick hon komma ut och värma upp lite i en tom ring bredvid vår, bra att se hur hon kändes och bra för henne att få prova de gröna mattorna och golvet och känna på hur halt det var osv.

Det kändes riktigt bra för både henne och mig tror jag. Här är en bild från uppvärmningen.

Sedan vilade Maya mycket i buren igen till det var dags att mjuka upp sig och värma lite till och så in i ringen. Hon skötte sig så fint där inne, sprang med mig och stod så fint, det kändes riktigt riktigt bra idag. Domaren belönade oss med ett excellent och även om hon blev oplacerad i finalen så är vi sååå nöjda med henne och med dagen. Här är en bild från tävlingsringen.

Vacker liten tös

På vägen ut genom arenan och ut till bilen gick hon sååå lugnt och fint, vilken skillnad mot när vi gick in, det var då jag insåg att vi skulle tagit det mycket lugnare på vägen in. Höll kopplet lite i lillfingret och hon gick fint vid min sida o kollade på människor och hundar i godan ro. Härliga lilla Maya, bara matte sköter sitt jobb så går det ju bra för oss

2017-03-12 20:56 | 0 kommentarer | Tävling, Utställning, Maya